frogturd

Skrev jag inte att blogg.se var seg? Jodå, så seg att jag hann vräka ur mig förra inlägget i tron att det förr-förra försvunnit för evigt. Förbannat förvirrande förövrigt! 

Efter att ha vräkt ur mig meningslösheter under dagen som gått är det nu stopp för eftertanke.

Bloggar kan vara privata, men sänker man sig till en tillräckligt låg nivå, tappar det privata sin
privatitet. Exempel: Nu går jag på toa. Det är ju väldigt privat, men spelar samtidigt ingen roll.  
Det kan å andra sidan vara mer privat att säga att idag släpper XXXXXXX en ny skiva. Det kan,
beroende på vilken artist det är, vara en pusselbit till vilken slags människa man är. Visar oxå
möjligtvis att man har en något nördig inställning till musik. Det kan oxå bevisa ens dåliga smak.
Men det skulle förstås aldrig hända mig! :-) 

Det gäller alltså att hitta sin nivå. Man måste dela med sig så mycket att det ger någon någonting.
Samtidigt inte lämna ut sig så att det påverkar ens liv. 

Uppdateringsfrekvensen är nog oxå viktig. Det gäller att hålla ett jämnt flöde. Hellre sällan och
regelbundet än ofta & oregelbundet.

Nåja, vi får väl se... Det var i alla fall kul att testa.

blogg.se verkar ganska smidigt, men är segt och kategorihanteringen är sämre än Wordpress.

Inser att vi äger världens tre fulaste adventljusstakar. Möjligtvis även den fjärde fulaste. Jag vågade inte titta i lådan för att bekräfta det. Om jag inte vore så snäll så skulle jag skänkt dem till Kupan, men det vore att förnedra dem. Soptunnan nästa.  

Funkar det här?

Borde redan varit på plats. Good things comes to those who are waiting.